Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så tog han sig med båda händerna om hufvudet.
— Ryssarne komma! Ryssarne ...
Kapten von Schoultz betraktade förvånad
stads-kommendanfen. Denne tycktes helt och hållet ha
förlorat lugn och själfbehärskning. Han bara stirrade på
de andra och stammade.
— Ryssarne! Ryssarne!
— Öfverste, sade kapten von Schoultz kärft, det
tillhör icke mig att påminna er om er plikt.
— Hvad är... att göra?
— Att göra!
— Ja.
— Låt larmtrummorna gå!
— Då vaknade öfversten. Han vinkade till sig
adjutanten.
— Löjtnant Föök!
— Öfverste!
— Regif er genast till vakten och tillsäg den slå
allarm.
Adjutanten skyndade ut. I korridoren fann han
mademoiselle Lisette.
— Redan! hviskade denna med ett mjukt leende.
— Mon ami! Icke i natt — och kanske aldrig
mera. Kosackerna ha kommit. En förfärlig olycka ...
— Ryssarne!... Hu-ih!
Och det var som en ton af jubel i mademoiselles
hvissling.
Larmtrummorna dånade, vakten gick i gevär.
Soldaterna störtade halfklädda ut ur sina kvarter.
Kapten von Schoultz skyndade med löjtnanterna
till vakten. Öfversten rusade så snabbt korpulensen tillät
hem till sin bostad. Där väckte han kusken, lät spänna
för och körde i vild fart ut från staden till fästningen.
— Kommendanten!... Hvar är kommendanten?
Majoren, kaptenerna och löjtnanterna frågade ifrigt
hvarandra.
— Kommendanten?... Kommendanten?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
