- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
248

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Försökte ryssarne icke något större angrepp1?
frågade Vreit.

— Nej. Och hvarför? Troligtvis hade de icke
tillräckligt med folk därtill. Men parlamentärer hade de.
En vecka efter sedan den förste blifvit afvisad,
uppenbarade sig en ny.

-— Som naturligtvis också blef kärft afvisad.

— Tror du?... Pu-ih! Ryssen mottogs i
Gripenbergs sängkammare och fick framföra sitt ärende. Och
för att man skulle vara desto mera ostörda, hade
gardinerna nedrullats.

Jag fick sedan veta, att ryssen hotat med stormning.
Det skulle visserligen komma att kosta kejsaren mycket
folk, men på folk var det ingen brist i Ryssland.. .
Nå, parlamentären afvisades. Åter sammankallades
fästningens officerare. Nya tal, nya eder. Att slåss till
sista man. Som om icke den saken var klar förut.

Nu började ryssarne beskjutningen — med fyra små
fältkanoner. Fyra små kanoner mot tjocka
gråslens-vallar — det är ju helt enkelt oförskämdt.

— Hvad! Hade de icke mera?

— Till att börja med. Resultatet blef, att några
skorstenar rasade. Dagen därpå öppnades eld från ett
batteri på tolf kanoner.

— Och effekten?

— Icke den ringaste verkan mot murarne.
Effekten visade sig på annat sätt.

— Hur då?

— På manskapets sinnesstämning. Trots att
rys-sarnes batteri snart tystades, blefvo karlarne ängsliga.
Den första brandbomb, som fienden kastade in, skulle
antända allt brännbart, menade de. Och då var man
förstås förlorad, ty sprutorna voro ju oanvändbara.

Nej, det var inte stål i karlarne, bara skrot. Än
klagade de öfver ett, än öfver något ännat. Vattnet var
odrickbart, kasernrummen omöjliga att elda, många lågo
sjuka — ojojoj!../

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free