- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
249

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Åter sammankallade Gripenberg officerarne och —
de, som förut svurit två heliga eder att slåss till sista
man, gingo nu utan opposition in på hans förslag att
underhandla med fienden om sex veckors stillestånd.
Hittills hade hela skadan utgjort några ramlade
skorstenar, några sprungna fönsterrutor och en, säger en,
man sårad. Också ett sätt att sköta en
kommendantspost!

Naturligtvis blefvo ryssarne förtjusta öfver detta fega
och dumma förslag. Hela fiendens styrka utgjorde
knappast två tusen man. Hvarken ett bombardemang eller
en stormning hade någon utsikt att lyckas. Ej heller
kunde en regelbunden belägring på isen vara farlig för
fästningen. Och ändå framställde Gripenberg själfmant
förslag om vapenhvila. Han var rädd. Hvad säges!
Är det icke eländigt?

Vreit instämde med en nick.

— Men den ryske generalen, som var en klok och
djärf man, fortsatte kaptenen, vägrade helt enkelt att
lyssna till förslaget utan började i stället en intensiv
beskjutning med sina små kanoner.

Dagen därpå var kommendanten nog feg att än en
gång framställa förslaget om vapenhvila, denna gång
på fyra veckor, »i anseende till årstidens stränghet»,
som han uttryckte sig. Han gick till och med själf ut
på isen för att söka öfvertala den ryske generalen.
Hvilken bedröflig hrist på stolthet och själfkänsla! Jag
var så ytterligt upprörd och ond öfver detta eländiga
skådespel, att jag icke kunde behärska mig. Flere
gånger hade jag talat med Gripenberg och försökt ingifva
honom mod och tillförsikt. Men på alla mina
föreställningar och böner kom endast svaret, att nöden inom
fästningen, enligt kommendantens åsikt, var så stor, att
något motstånd knappast var möjligt. Så långt kan
rädsla och dumhet drffva en människa och officer!

Vid sammankomsten ute på isen beviljade ryske
generalen — tre dagars vapenhvila. Tre dagar! Prakt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free