Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullt! då fästningen, visserligen med umbäranden och
svårigheter, kunnat hålla sig i månadstal.
Är det underligt, att vid tanken därpå gallan
stigelen i blodet? Tänk på hvilka kommendanter vi haft i
forna dagar! Tänk på försvaret af Älfsborgs fästning,
af alla de fasta platser under trettioåriga kriget.
Mu-rarne söndersprängda, tornen rasade, flere kanoner
splittrade, knappast bröd och vatten — men lika frejdigt
mod, lika seg motståndskraft, lika okutligt trots, lika
knytnäfshård vilja att icke gifva sig, att slåss till sista
man, till sista blodsdroppe för Sveriges fana, för kung
och fosterland!
Ett annat släkte, ett annat släkte!
Kapten von Schoultz tystnade. Han hade talat sig
varm. Kinderna voro heta och ögat brann i dyster
glans.
— Hur gick det? frågade Vreit.
— Åt helvete, förstås!... Så snart det blifvit
bekant, att man fått endast tre dagars frist, upplöstes
ordningen inom fästningen. Folket flydde hoptals hvarje
natt, och efter de tre dagarne kapitulerade Gripenberg
på nåd och onåd. Så gick det med den fästningen ...
Åter tystnade kapten von Schoultz. Han hade
lättat sitt hjärta och talat om eländet för sin vän, löjtnant
Fabian Vreit.
Och stilla, försjunkna i tankar, stodo de två
männen i den klarkalla marsdagen och sågo bort mot den
ryska flaggan, som blänkte öfver rådhustornet i
Helsingfors.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>