Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
len, hvars riksdag består af en en enda samling
intrigerande mutkolfvar och hvars folk är ett trögt, tråkigt
och högfärdigt släkte. För öfrigt är det snart slut med
Sverige. Fransk-danska armén, som är på väg för att
rycka in i landet söder ifrån, tar en del, Ryssland den
andra. Hvarför då hålla fast vid detta folk, som alltid
behandlat Finland med öfvermod och likgiltighet? Nej,
hellre då Ryssland, när vi icke torde kunna bilda egen
republik. Ryssland är storheten, makten, rikedomen,
framtiden. Och dess kejsare en man af helt annat slag
än hans tokiga majestät Gustaf IV Adolf.
Ja, Finland skall bli ryskt och Sveaborg skall
öfverlämnas åt ryssarne. Det skall bli min gärning, så
fosterländsk, så verkligt fosterländsk som trots någon
sak. Men för att nå detta mål. .. försiktighet... sköta
korten väl. Flere af officerarne här vet jag äro för
ryssarne, många tvehågsne, likgiltiga eller rädda. Och
kommendanten har jag i min hand. Hans själ är som
ett vax under mina fingrars nyp. Det gäller att så
småningom skrämma honom, stärka honom i den tanken,
att allt försvar är gagnlöst, att det bästa för att rädda
besättning från död och fångenskap och för att stämma
den blifvande härskaren, ryske kejsaren, till mildhet, är
att öfverlämna fästningen. Det gäller att inbilla
kommendanten, att han därigenom gör sig förtjänt af
Finland och alla finnars uppriktiga tacksamhet...
— Det torde icke bli så svårt att bibringa honom
en sådan uppfattning, fortsatte Jägerhorn och log. Han
är visst på god väg att själfmant begripa det. Han
känner sig osäker på sin post, han vet sin okunnighet i allt
hvad som rör en fästningskommendants åligganden.
Ansvaret trycker honom. Han tycks vara uppriktigt
glad öfver att ha mig, sin frände, vid sin sida, den ende
här, som begriper något i militära ting. Han känner
det som en lättnad. Och jag skall nog »lätta» bördan
för dig, lille kommendant...
Jägerhorn satte sig framför sin sekretär och drog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
