Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärlekshandel, båda funno behag eller rättare sagdt
be-hof af hvarandra, båda voro lika intriganta, svekfulla
och snikna, så att de passade utmärkt tillsammans, som
en nit i ett hål. Men det vore synd att säga, att deras
förhållande färgades af något vidare lyriskt svärmeri.
Därtill voro de för egoistiska och kallblodiga båda två.
Stålman visade henne Jägerhorns bref, som hon
skulle befordra till major Klick, när denne om några
dagar anlände till staden.
— Men hvarför bär du icke själf fram det? frågade
mamsell Vendela.
— Du kan väl förstå att det icke är bra, om de
här i Helsingfors skulle få kännedom om att vi på
Sveaborg ha förbindelse med den där Anjalamannen.
— Jaså. Ja, det kan du ha rätt i. Men apropos
Anjalamän, så har jag nu funnit brefven.
— Majorens bref, som bevisar hans och sonens
deltagande i sammansvärjningen.
Mamsell Vendela nickade.
— Hvar har du dem?
— Här.
Och mamsell Vendela tog ur sin kjolficka upp
brefven och räckte dem till Stålman.
Denne började läsa, och ju mer han läste, dess
muntrare blef han.
— Här står det ju tydligt... Dyrbara papper det
här, värdepapper. De betyda multum. På dem kan
tjänas mycket pengar.
— Tänker så med, mumlade mamsell Vendela och
stack brefven tillbaka i fickan.
Stålman strök omkring i rummet som en fet katt,
ideligen pratande i hviskande ton. Han hade runda,
oljiga rörelser, rösten var hes och ännu hesare blef den,
när han hviskade.
Slutligen stannade han midt framför mamsell
Vendela och såg henne in i ögonen med ett lystet leende
kring sina fula läppar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
