- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
273

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af ryssarne för att efter stilleståndet återlämnas — och
det trodde man! — samt att kommendanten forbunde
sig att ingenting förstöra inom fästningen och att icke
låta något fartyg utgå ur hamnen, i händelse öppet
vatten före den 3 maj inträffade.

Och denna vanvettiga och fullkomligt onödiga
öf-verenskommelse underskref Cronstedt på god tro.

Med dokumentet på fickan återvände general
Such-telen och hans stab till Helsingfors. Och den aftonen
var det jubel och fest i det ryska kvarteret.

* *

*



Åter gingo de två vännerna, kapten von Schoultz
och löjtnant Fabian Yreit, promenerande utmed Stora
Östra Svartös bastioner.

Samtalet rörde det ingångna stilleståndet och de voro
mörka till sinnes.

Kapten von Schoultz, som under den tid han vistats
på Sveaborg, iakttagit kommendanten och bildat sig ett
omdöme om hans person, talade:

— Hvad som mest har väckt min förvåning, yttrade
kaptenen, är den tvekan och osäkerhet, som tycks hvila
öfver amiral Cronstedt. Har man litet blick för
människor och deras uppträdande, märker man det nog,
fastän han söker dölja det under ett stramt och
högdraget men likväl vänligt sätt. Att han icke alls är
mannen att föra befälet som kommendant på en stor
fästning har jag länge misstänkt, och detta’nyss ingångna
bedröfliga och vanvettiga stillestånd bevisar det ju till
fullo. Kan man tänka sig något dummare än att utan
ringaste strid öfverlämna åt fienden befästade holmar
och utanverk, som de sedan lofvat återlämna? Jo pytt
gjorde de det!

Vreit nickade.

— Denna erbarmliga fruktan för fienden, denna

Under sönderskjutna fanor. 18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free