Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvar finns kvinnset? frågade den lille
underlöjtnanten.
— Mon frere, känner du mamsell Lisette?
— Oui.
— Då förstår du vår väns kval. Hon är det.
— Men jag tänkte... jag tänkte att allt redan var
klappat och klart och att han icke hade så mycket att
längta efter.
— Du tänkte... i fåvitsko, min vän. Allt var visst
icke klappat och klart, men på god väg att bli det.
Just den kvällen, den sataniska kvällen, då ryssarne
kommo insprängande som furier och öfverste Gutoffski,
min högtärade chef, visade sig i blomman af sina
militära dygder, just den aftonstunden eller rättare sagdt
nattkulan, hade löjtnant Adam Ludvig Föök efter
åtskilliga oförblommerade tupp-preliminärer aftalat sitt
första möte med den sköna mademoiselle Lisette. Hvem
var lyckligare än han! Jag såg, hur ögonen lyste, då
han med blicken sög hennes smärta och verkligen rätt
välformade gestalt, med hvilken darrande vällust han
kysste hennes något solkiga hand, med hvilken
otålighet han afvaktade det ögonblick, då öfverste Gutoffski
skulle bli tillräckligt full för att gå hem och lägga sig,
och han kunde få ila till sin sköna. Och allt tycktes gå
bra. Endast några minuter till och öfversten skulle
rullat i säng, men då... ja då, mina herrar, kommo
ju dessa oförskämda kosacker och körde oss på flykten,
intogo hela staden, värdshuset och troligtvis äfven
mademoiselle Lisette. Är det underligt att vår vän är
melankolisk, orakad och bitter. Man kan ju få magsyra
för mindre... Men skall du då verkligen inte ha dig
en grogg, Adam Ludvig?
Intet svar från rummet bredvid.
Löjtnant Reuter reste sig och gick fram till
dörröppningen.
Så vände han sig om, lade fingret på läpparne och
hviskade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
