Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle han kunna komma till Helsingfors och
made-moiselle Lisette.
Han utgick från de mest olika förutsättningar,
sammanställde de mest häpnadsväckande kombinationer,
satte upp ekvation på ekvation, men det där obekanta
x’et: sättet, det fick han aldrig löst.
Från hans rum utgingo tunga suckar, mummel,
stönanden, kväfda svordomar, då och då uppblandade
med små, hoppfulla hvisslingar, glada utrop, när han
tyckte sig skönja en utväg ur labyrinten. Men alltid
slutade monologen med ett: Fan anamma’!... A-oh,
Lisette!.. .
Löjtnan Reuter lyssnade. Hade hans kamrat
blif-vit sjuk, låg han i dödskampen, var detta mystiska:
A-oh, Lisette! hans sista suck till lifvet?
Han reste sig från spelbordet och smög sig fram
till dörröppningen. Med undrande min såg han in i
rummet.
Då ljöd ett vresigt rop från sängen:
— Hva tusan står du här och bligar för?
Ett glädjeskimmer spred sig öfver löjtnant Reuters
unga drag. Han vände mot spelbordet:
— Han lefver.. . Vår vän lefver och tycks vara
vid fullt tillfredsställande vigör.
Han vände sig åter mot sängen, försökande sitt
universalbotemedel mot all krankhet:
— Lille Adam Ludvig ska du inte ha en endaste
liten konjak?
— Håll klaffen!... A-oh, Lisette!
-— Vigören tycks vara god, men humöret är
miserabelt, sade löjtnant Reuter, då han åter slog sig ned
vid spelbordet.
Humöret var verkligen inte bra hos den gode Adam
Ludvig. Hur han funderade och ansträngde sin stackars
hjärna, såg han ingen utväg. Men plötsligt... hände
honom något mycket märkvärdigt och ytterst sällsynt.
Han fick en idé, en god idé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
