- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
290

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den med ett bref, adresseradt till major Klick, och
Stålman, som var en förtänksam man, hade utbedt sig
till-låtelsen att få stanna där öfver natten.

— Jaså, du vill återigen hälsa på mamsell Vendela.
Må göra, hade öfversten svarat.

Adam Ludvig fick brefvet och Stålman de femtio
kronorna, som löjtnanten tyvärr icke vunnit vid
spelbordet. Men den kostnaden pungade Adam Ludvig
gladeligen ut med för ett besök hos mademoiselle Lisette.

Och vid åttatiden på aftonen smög sig löjtnant Adam
Ludvig, civilklädd, fram till fästningsporten, visade
passe-ringssedeln för vakten och blef utsläppt. Och med lätta
steg och längtande hjärta skyndade han öfver isen mot
Helsingfors.

Hela tiden tänkte han på mademoiselle Lisette.
Hurudan skulle han återfinna henne? Var hon lika
skälmsk, lika munter, lika eggande vacker? Skulle hon
ta emot honom med en öm blick och en mjuk
handtryckning? Eller kanske ...

En rysansvärd tanke föll Adam Ludvig in: Kanske
hon glömt honom för alla dessa rika och vräkiga ryska
officerare? Ty att hon, fransyskan, chanteusen, lät
kurtisera sig af dessa lika väl som af finska löjtnanter,
därom kunde nu icke vara tu tal. Det var ledsamt,
harm-fullt, man kunde hli ursinnig, men hvad skulle man
göra? Han älskade henne lika fullt ändå.

Men ju mer han tänkte på, att hon nu troligtvis
hade en rysk officer till sin vän, dess mera uppeggad
och ond blef han. Han rasade öfver sin feghet att trots
allt vilja återse henne. Och mer än en gång stannade
han på isen och stirrade mot stadens ljus. Det var icke
långt ifrån att han vändt om.

Då trädde för hans blick hennes näpna, skälmska
ansikte, hennes ömma blick, hennes lystet röda mun
hela hennes mjuka, vackra figur — han kunde icke
vända om.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free