Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öch långsamt började han åter vandringen mot
stranden.
Det var bitande kallt. Han frös om fingrarne och
stack handen i fickan. Där kände han Jägerhorns bref.
Han kunde ju icke gå tillbaka, äfven om han velat
det. Han måste uträtta sitt uppdrag, annars blefve
hemligheten med hans otillåtna affärd röjd. Och hur gick
det då med honom? Troligtvis hängd.
Med snabba steg fortsatte han sin marsch öfver isen.
Snart hade han nått stranden. Framför honom höjde
sig husen, från hvilkas fönster det lyste ut öfver snön.
En och annan vandrare syntes på gatorna. Där en
fet borgare med sin matrona. Och trots att det icke
i stjärnljuset mot den hvita snön var svårt att finna
vägen, gick likväl betjänten, bärande på en stång en
klart brinnande lykta, framför det vördiga paret. »Vi
ha råd att hålla betjänt och lykta ändå, äfven om Vår
Herre består nattljuset», tyckte sig löjtnant Föök läsa
i den fete borgarens min och hållning, när han
passerade förbi paret.
På torget mötte han en brandvakt med sin lykta
och sin sax.
— Hvarthän? frågade denne myndige herre.
Kanske tyckte han att löjtnantens dräkt och
hållning föreföllo litet misstänkta. I alla händelser kände
han icke" igen natt vandraren. Och det tycktes
brandvakten underligt i en stad som Helsingfors, där han
visste hvarenda borgares, slusks och fattigkärrings icke
blott utseende utan äfven sätt, vanor, förhållanden,
bostad, och hur dags de brukade gå och lägga sig.
Löjtnant Adam Ludvig, som var en mycket
själf-medveten och hetsig herre, tänkte först afskeda
mannen Tmed ett barskt: Vet hut! Hvad rör det dig, palt?
Men inseende att detta skulle reta honom och kunde
ge anledning till obehagliga komplikationer, nöjde han
sig med att säga:
— Hem och lägga mig, förstås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
