Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jaså, brummade nattvakten och sneglade
misstroget på honom.
Löjtnanten fortsatte sin gång mot stadshuset.
Där lyste det ur alla fönstren. Han stannade en
stund utanför och såg upp. I ett af fönstren kunde han
skönja några figurer, tydligen officerare. Och bland
dessa en kvinna, kanske mademoiselle Lisette.
Det gaf till en sättning i löjtnanten och han gick
raskt fram mot dörren.
På nedre botten befann sig den enklare källarsalen,
där underofficerare och stadens borgare fingo hålla till.
En trappa upp var gästvåningen.
Löjtnanten öppnade dörren och steg in. Vid disken
satt fortfarande den välfödda, gemytliga kassörskan, som
han mycket väl kände från den tid han brukade vara
daglig gäst på stadshuset.
Trots hans civila dräkt igenkände kassörskan genast
löjtnanten. Hon gaf honom en häpen blick och
ämnade tydligen säga något, då löjtnanten gjorde en
varnande gest.
Hon teg och han gick fram till disken.
— Jag vill icke bli igenkänd här, som ni kan
förstå. Man bör tro, att jag är en af stadens invånare,
sade han sakta, i det han lutade sig fram mot henne.
Kassörskan nickade.
— Finns mademoiselle Lisette här i afton?
— Ja.
— Hvar?
— Jag tror hon är där uppe i öfre våningen.
— Tillsammans med ryska officerare?
— Ja.
— Kunde tänka mig det, mumlade Löwen och bet
sig i läppen.
Han böjde sig närmare henne.
— Jag skulle gärna vilja tala vid henne.
— Hvar?
— I något af rummen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
