Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| KAP. XXIII. |
| Stålman dansar. |
Löjtnant Föök rapporterade icke för kommendant
Cronstedt sin upptäckt om öfverste Jägerhorns förräderi.
Han vågade icke. Han hade själf deltagit i ryska
officerares gille, hade förklädd smugit sig nattetid ut ur
fästningen, hade öfverbringat förrädiska bud — han
kunde lika väl själf och detta mycket sannolikare blifva
stämplad som förrädare. Öfverste Jägerhorn, som hade
kommendantens fulla förtroende, skulle naturligtvis neka
och bevisen på sina stämplingar hade denne
naturligtvis väl gömda, kommendanten skulle tro honom, men
Adam Ludvig blefve otvifvelaktigt utpekad som
förrädare och sedan arkebuserad.
Dö vid så unga år, när lifvet ännu hade så mycket
att bjuda honom och mademoiselles läppar ännu voro
så lystet röda! Nej, det ville han ej!
Han var ända till vanvett förälskad i den vackra
fransyskan, och i sin blindhet trodde han henne, då
hon sade honom att alla ryska officerare voro henne
motbjudande och vämjeliga och att hon endast älskade
honom . . . endast honom, lille Ludvig Adamowitsch,
som den rackarungen nu kallade honom, sedan han
öfvergått till ryssarne.
Och allt hvad Adam Ludvig sade sig själf om heder,
tro, soldatplikt och fosterland flög bort vid tanken på
mademoiselle Lisettes röda läppar. Ty Adam Ludvig
hade en erbarmligt svag karaktär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0300.html
