Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter att ha fattat detta beslut och lugnat sig, drack
Adam Ludvig sitt morgonkaffe, spände sabeln om lifvet
och begaf sig till öfverste Jägerhorns bostad.
Under vägen tänkte han på mötet med Stålman.
Det generade honom litet, men allabonnör! den mannen
hade troligtvis själf forrådt så många i sitt lif, att det
kanske icke var för mycket att han själf en gång blef
förrådd.
Men vid Jägerhorns bostad träffade han icke
Stålman. I stället råkade han vakthafvande adjutanten
och bad att få bli anmäld.
Adjutanten gick in.
— Öfversten tar emot, sade han då han åter
visade sig.
Med bäfvande hjärta begaf sig Adam Ludvig Föök
in till den stränge öfversten.
Öfverste Jägerhorn satt vid sitt skrifbord,
genomläsande några bref. En lång stund fick Adam Ludvig
stå väntande vid dörren. Och ju längre han stod där,
dess häftigare klappade hans hjärta, dess oroligare blef
han.
— Hvad är det om? frågade Jägerhorn kärft och
vände sig i stolen.
— Öfverste!...
Hösten svek Adam Ludvig.
— Nå? kom det kort från Jägerhorn.
— Öfverste, jag ...
Och Adam Ludvig lämnade en redogörelse för
händelsen.
Han började med en kanske något för patetisk
skildring af sin kärlek till den sköna fransyskan,
mademoi-selle Lisette de Joliöre.
Jägerhorns läppar kröktes föraktfullt.
— Det rör mig ej. Till saken!
Adam Ludvig fortsatte. Gripen af sin lidelse hade
han för en natt lämnat fästningen.
— Hur kom ni öfver passeringssedel?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
