Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag matade Stålman
— Hvaba!
Jägerhorn spratt till och fingrarne på hans klolika
hand kröktes.
— Stålman... min betjänt!
— Ja, öfverste. Jag fick hans passeringssedel och
framlämnade det bref, ni gifvit honom.
Jägerhorn trummade på bordet.
— Jaså, monsieur Stålman låter muta sig...
monsieur Stålman är fal och släpper mina hemliga bref i
händerna på hvem helst. Jag skall minnas det. Vid
Gud, han skall få sota därför. Fortsätt!
Nu omtalade Adam Ludvig sitt sammanträffande
med kassörskan, huru de gått upp i gästvåningen och
han stannat lyssnande framför dörren samt hvilka
hånfulla ord de ryska officerarne yttrat om kommendant
Cronstedt och fästningen.
Jägerhorns min mörknade.
— Dumt! mumlade han. De kunde tiga. För
öf-rigt ha de ingenting att skryta öfver. Det är jag, som
gifvit dem alla deras uppslag, jag, som skött om den
här saken, som ledt intrigerna och fortfarande har
trå-darne i min hand.
— Sade de ingenting om mig?
— Jo er, öfverste, berömde de på det högsta.
Jägerhorn log föraktfullt.
— Tacka för det! De kunna sannerligen icke
annat, mumlade han.
Han spände ögonen i Adam Ludvig.
— Och hvad tänkte ni, då ni fick höra detta?
— Öfverste! slammade Adam Ludvig något
förvirrad. Jag fick knappast tid att tänka något. Döx-ren
öppnades i detsamma, mademoiselle Lisette kom ut och
strax därpå några ryska officerare.
— Nå-å?
— För att förklara min närvaro, sade jag att jag
ämnat söka upp dem för att framlämna ert bref, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
