Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adam Ludvig flög upp från sängen.
Ändtligen! Där var ordern. Nu skulle han få
be-gifva sig till staden, få återse Lisette. Ali!
Han måste göra våld på sig för att icke inför
betjänten snurra rundt af glädje.
— Skall genast infinna mig. Adjö! sade han endast.
Stålman gick och löjtnanten skyndade att göra sig
i ordning.
Då han inträdde hos Jägerhorn, räckte denne
honom ett bref.
— Se här ett viktigt meddelande, som skall lämnas
till general van Suchtelen personligen. Jag behöfver
väl icke för löjtnanten påminna att till ingen nämna
något om denna expedition, ej heller låta brefvet
komma i någon annans händer.
— Men om general van Suchtelen tillfälligtvis är
bortrest? invände Adam Ludvig.
Jägerhorn funderade några ögonblick.
— Lämna det i så fall till löjtnant van Suchtelen.
— Skall ske, öfverste! svarade Adam Ludvig och
lämnade rummet.
Han visade sin passeringssedel för vakten och
släpptes ut ur fästningen.
Denna gång hade han tagit sin häst och red i
galopp öfver isen. Han tyckte att han icke kunde komma
fort nog fram. All hans längtan stod till den unga
fransyskan. Så snart han uppsökt generalen och
afläm-nat brefvet, skulle han begifva sig till henne. Om en
timme borde han kunna vara hos henne.
Han satte sporrarne i hästen och i susande galopp
gick ridten mot staden. General van Suchtelen fann
han snart och öfverräckte till honom Jägerhorns bref.
Generalen betraktade honom forskande några
ögonblick.
— Jag kan icke påminna mig förut ha sett
löjtnanten i öfverste Jägerhorns ärenden, sade han.
— Nej, det är första gången öfversten beordrat mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
