Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och ni tillhör öfverste Jägerhorns parti.
— Ja, general.
— Godt! Hälsa öfversten från mig och säg att allt
går bra.
Han gjorde en gest och afskedade löjtnanten.
Adam Ludvig begaf sig ut i staden. Han visste,
hvar mademoiselle Lisette bodde, i hvilket run! på
hotellet.
Och han begaf sig dit.
Glad, så att blodet sjöng inom honom, och med
lättaste hjärta gick han trappan uppför och in i
korridoren.
Han stannade ett ögonblick framför dörren. Så
ämnade han hastigt öppna den och öfverraska henne.
I detsamma tyckte han sig höra röster inifrån. Huru?
Hade hon sällskap? Det var då olägligt.
Rösten var en grof bas. Blodet steg Adam
Ludvig åt hufvudet.
Nu hörde han Lisettes stämma. Hvad sade hon?
Var det möjligt. Hade hon sålt honom ... Spelat
komedi ... Icke alls haft honom kär?
... Föök är nog förälskad i mig, men han är för
tråkig. Jag fick två tusen rubel för att locka honom
hit. Jag bryr mig icke alls om honom. Endast dig...
dig... dig!
Stackars Adam Ludvig tog sig om pannan. Han
trodde nästan att han drömde. En sådan skändlig
falskhet hos en kvinna, och hos den kvinna han
älskade och hade offrat allt för, skulle han icke kunnat
tänka sig.
Men han hörde hennes egna ord:
... Jag bryr mig icke alls om Fööken. Han är för
tråkig. Jag sålde honom för två tusen rubel. Endast
dig... dig.
Adam Ludvig hade tagit fram pistolen. Ett
ögonblick stod han där med bultande tinningar. Så ryckte
han upp dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
