Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där satt hans älskade i famnen på en vidrig ryss,
som hon smekande ryckte i skägget.
Utan ett ord höjde Adam Ludvig pistolen och
siktade på ryssen. En knall — och träffad af en kula i
bröstet föll ryssen tillbaka.
— Nu är det din tur, du falska kvinna, röt Adam
Ludvig och siktade på Lisette.
Denna hade sprungit upp vid första skottet. Adam
Ludvig sköt, men bommade. Och med en snabb rörelse
lyckades mademoiselle Lisette springa förbi honom och
ut i korridoren.
— Han mördar oss . . . mördar oss! gallskrek hon.
Från alla rum kommo officerare utspringande. Adam
Ludvig märkte dem knappast. Han såg endast Lisette.
Åter sköt han.
En af officerarne sårades. Dessa voro icke sena
att svara. Från flera håll blixtrade pistolmynningarne
mot Adam Ludvig, och träffad af flera kulor sjönk han
till golfvet.
Man störtade in i Lisettes rum. Där låg ryttmästare
Gloffski, den ludne björnen från Ukrajna, i sitt blod.
— Hur är det, kamrat? lutade sig en af officerarne
öfver honom.
— Jag tror jag dör, rosslade Gloffski, och han höjde
sin matta blick mot kamraterna . . . Det är hvad jag
alltid tänkt, hviskade han. Kulor och sablar har jag
undgått, stupa i striden fick jag ej. Men . . . kärleken
den blef min död.
Mer än en af officerarne kunde, trots situationens
allvar, icke återhålla ett leende.
Och den ludne björnen från Ukrajna,
kosackryttmästaren Gloffski, lade sitt trötta hufvud mot
mademoiselle Lisettes matta och dog.
Utanför i korridoren låg Adam Ludvig död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
