- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
329

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

von Otter samt chefen för Nylands dragonregemente,
hvilka med dold glädje märkte detta resultat af sina
stämplingar, skyndade sig att begära företräde hos
konungen. På allt sätt sökte de förmå denne att inställa
det beslutade anfallet.

Öfverste Hästesko, som var ifrigast och af en
synnerligen häftig och pockande natur, fattade konungen i
armen.

— Ett enda felsteg kan kosta ers majestät kronan
och riket, sade han djärft. För öfrigt kunna vi,
öfver-star, icke längre svara för truppernas lydnad. Ers
majestät kan själf öfvertyga sig härom.

Gustaf III sköt den myndige öfversten ifrån sig och
betraktade honom med flammande blick.

— Låt regementena ställas upp och jag skall visa
herrarne att soldaterna äro att lita på.

Öfverstarne måste aflägsna sig. Regementena
ställdes upp.

Redan länge hade befälet sökt intala soldaterna, att
kungen, »mannen med de röda klackarne», vår en svag
stackare, som endast älskade teater och granna kläder
och som vid första skymt af verklig fara skulle fälla
modet och löpa sin väg.

Soldaterna trodde de förrädiska officerarne.

Med undran betraktade de därför nu kungen, när
denne, åtföljd af sin stab, kom ridande mot dem. Han
såg ju ut att vara en rätt käck herre. Kanske han icke
var så rädd och mamsellaktig som man påstått.

Gustaf III höll framför fronten af de i fyrkant
uppställda regementena och riktade några ord till
soldaterna. Endast klangen af hans vackra, litet gälla stämma
grep soldaterna. Han erinrade dem om hur modigt
deras förfäder fäktat under hans företrädare och frågade
dem om de ville följa honom i lif och död.

Och dessa samma soldater, som ögonblicket förut
velat tåga bort och öfvergifva honom, svarade nu med
ett ljudligt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free