- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
344

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hans själ var för mycket upptagen af hvad som
förestod honom, för att han skulle få ro till sömn.

Han kunde icke ens förmå sig att lämna det hus,
som kungen hebodde. Af och an strök han omkring
där likt en kalt kring en het gröt, då och då stannande
för att tala med en bekant officer och följa denne ett
stycke på väg. Men alltid återvände han till huset, där
kungen fanns.

Ingen af officerarne eller kammarherrarne förvånade
sig öfver hans därvaro. I sitt sätt och sitt tal visade
kaptenen icke det ringaste af den otålighet, som brann
inom honom. Mången visste, att kaptenen sökte
audiens, och de funno det därför helt naturligt, att han
höll sig i närheten af kungens bostad. Kanske hans
majestät i ett anfall af sin vanliga nyckfullhet plötsligt
kunde lägga rapporterna åt sidan och bevilja audiensen.

Kungens arbetsrum låg på nedre botten. Fönstren
stodo öppna och från gårdsplanen utanför kunde man
se hans majestät vid skrifbordet. Bredvid honom stod
gunstlingen Armfelt. Då och då vände sig kungen om
och riktade några ord till denne.

Kapten Bergen gick närmare. Han kunde nu
urskilja ett och annat af samtalet.

Det rörde sig om Danmarks hotande hållning. Man
fruktade en krigsförklaring och Armfelt begagnade sig
af tillfället för att åter uppmana kungen att resa hem.

— Nej, jag reser icke, hörde kapten Bergen kungen
svara. — I fall det verkligen blir krig med Danmark,
så kanske. Men tills vidare stannar jag här. Jag vill
visa de förrädiska officerarne, att jag icke fruktar dem.
Men äfven om jag måste resa, må de därför ej tro att
de sluppit undan. En gång skall jag nog få makt att
straffa dem, och det straffet kommer att bli
eftertryckligt. Lifstids fängelse för några, halshuggning för andra.
Särskildt Hästesko och Jägerhorn, skola få sona
förräderiet mot sin konung.

Kungen såg ut genom fönstret i den stilla augusti-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free