- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
352

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och stum. Hörde gjorde han ännu, ehuru dåligt.
Endast blicken lefde med fullt lif.

Nu pinades han dag och natt vid tanken på dessa
papper. Nu, när han icke längre förmådde det, skulle
han genast velat bränna upp dem.

Hur ofta hade han icke först riktat blicken på sin
hustru och därpå mot chiffonnieren. Hon förstod, att
någonting oroade honom och hon letade i lådorna,
men lönlådan fann hon aldrig. Om makens deltagande
i sammansvärjningen och att han varit utsedd att döda
kungen visste hon, men icke om hans papper. Och
där lågo de farliga brefven och anteckningarne, medan
åren gingo och han blef allt sjukare och maktlösare,
till dess en dag den smilande guvernanten, mamsell
Vendela Uhr, fann dem inför hans egna ögon.

Sedan den stunden hade pinan åter gripit hans själ.
Nu väntade han hvarje dag få se regeringens utskickade
inträda och släpa honom, den lame och halfdöde, till
schavotten.

Hvad gjorde det för hans egen skull. Men hans
gamla hustru skulle sörja och sonen, löjtnanten, hans
framtid skulle för alltid vara förstörd.

Som så mången gång förut låg den gamle majoren
äfven denna natt sömnlös på sin bädd, medan mamsell
Vendela och Stålman inne i hennes kammare rådgjorde
om, hur de bäst skulle kunna utnyttja de värdefulla
papperen.

I öster började himmelen ljusna. Om en timme
skulle det vara full dager.

Stålman reste sig.

— Nu måste jag gå, sade han. I annat fall kan
öfversten få kännedom om att jag varit borta från
fästningen i natt. Men i öfvermorgon kväll kommer jag
tillbaka. Då har jag det nödvändigaste med mig och
då rymmer jag från tjänsten och fästningen. Tidigt
följande morgon göra vi kuppen och sedan begifva vi oss
härifrån, innan öfversten hinner häkta mig, ty det äm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free