Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nar han troligtvis försöka. Yi draga inåt landet, till
dess kriget är öfver — det torde icke dröja mer än en
månad — och sedan, min vän, äro vi rika och kunna
bygga oss en vacker framtid.
Mamsell Vendela nickade.
— I öfvermorgon kväll alltså. Och dagen därpå
göra vi kuppen. Det skall lyckas, därom är jag
öfver-tygad.
— Jag med, svarade Stålman.
Mamsell Vendela öppnade farstudörren och Stålman
smög sig bort öfver isen tillbaka till fästningen.
* *
*
Två dagar därefter gick mamsell Vendela vid
niotiden på morgonen, medan Stålman väntade i rummet
utanför, in till majoren.
Hon visste, att majorskan vid denna tid alltid
brukade vara hos sin make.
Mamsell Vendela hälsade, och som vanligt mottog
majorskan henne med en vänlig nick. Men det var
något i guvernantens min, som väckte hennes
uppmärksamhet. Denna såg icke fullt så smilande och ödmjuk
ut som annars alltid brukade vara fallet.
— Jag skulle gärna önska tala vid majorskan några
ögonblick och helst i majorens närvaro, började
mamsell Vendela.
Majorskan såg förvånad upp. Guvernantens ton
föreföll henne litet främmande och hela hennes sätt
egendomligt, liksom åtstramadt.
I handen höll mamsell Vendela ett paket. Var det
kanske detta samtalet gällde?
Då majoren fick syn på paketet, anade han genast
af detsammas form, att det innehöll brefven, och det
kom en oro och en skärpa i hans blick, som icke
undgick mamsell Vendela.
Under sönderskjutna fanor. ’ 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0353.html
