- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
355

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

veta, lär majoren, dåvarande kapten Bergen, varit en
af de ifrigaste medlemmarne af detta förbund.

— Men det är ju så länge sedan dess, stammade
majorskan. Allt som rörde detta förbund är glömdt
och förlåtet. De skyldiga ha, som mamsell vet, fått sitt
straff, för andra blef det efterskänkt. Hvad tjänar det
till att nu draga fram de gamla sakerna.

— Kanske ändå icke alla fått sitt straff, inföll
mamsell Vendela och kastade därvid en menande blick på
den gamle majoren.

Denne märkte det och oron i hans ögon tilltog.
Äfven majorskan såg blicken, men låtsade ej förstå.
Hon anade dock nu, att det var hennes make, som
guvernanten åsyftade.

— Hur menar ni? yttrade hon så lugnt hon
förmådde.

— Som jag redan nämndt, fortsatte mamsell
Vendela allvarligt, gäller den hemlighet jag kommit på
spåren majoren, hans deltagande i Anjalaförbundets
stämp-lingar och hans försök att döda ... kungen.

— Ah!

Majorskan gaf till ett rop och föll ned på en stol.
Med vidöppna, förskräckta ögon stirrade hon ömsom på
guvernanten, ömsom på sin make.

Under tiden stod Stålman lyssnande bakom dörren.
Han hörde hvarje ord som sades där inne. Enligt
öf-verenskommelse skulle han i det lämpliga ögonblicket
gripa in. Men ännu var det för tidigt. Mamsell
Vendela skötte saken förträffligt.

— Att... döda ... kungen! Hvad är det för
dumheter man inbillat er, stammade majorskan:

Mamsell Vendela ryckte på axlarne.

— Kanske var det dumheter, det är möjligt, men
någon inbillning är det ej. Jag vet...

Hennes af naturen sträfva röst tilltog i styrka och
skärpa.

... Jag vet att majoren, det vill säga kapten Ber-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free