Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen, blef den utsedde att mörda Gustaf III.
Fördenskull afreste han till Kymmene gård, där kungen vid
det tillfället uppehöll sig, sökte audiens för att därvid
få tillfälle att skjuta hans majestät, och då denna icke
genast beviljades, ställde han sig utanför fönstret till
kungens arbetsrum. Det var endast en slump att Gustaf
III då undgick den dödande kulan. Följande morgon
skulle audiensen, det vill säga mordet, äga rum, men
under natten hade kurirer anländt med underrättelser,
som vållade att kungen genast seglade tillbaka till
Sverige. För andra gången hade han undgått majorens,
dåvarande kapten Bergens attentat.
Under guvernantens säkra framställning af dessa
händelser hade majorskan alltjämt setat tyst och stilla
som lamslagen i länstolen. Hon var så ytterligt häpen
och förvirrad, att hon icke förmått komma fram med
ett enda ord till gensvar. Hur hade guvernanten fått
kännedom om alla dessa förfärliga hemligheter? Hon
kunde icke förstå det. Hvem hade sagt henne detta
och förrådt hennes man. Inga andra än de i
förbundets stämplingar mest invigde officerarne hade ju vetat
något härom, och af dessa voro många döda, andra
borta i fjärran land. Hur kunde hon fått veta det?
Mamsell Vendela märkte hennes häpnad. Hon log.
— Ni är tydligen förvånad öfver att jag erhållit
kännedom om allt detta, sade hon lugnt. Men i dessa
papper...
Ett hest, rosslande ljud afbröt henne. Både hon
och majorskan ryckte till. Ljudet kom från den lame
majoren, som under flere års tid varit tyst som en sten.
Det hemska ljudet gjorde ett så starkt intryck på
mamsell Vendela, att hon var nära att förlora sin
säkerhet.
Förgäfves sökte hon möta majorens af hat och oro
gnistrande blick. Hon förmådde icke. Hon måste se
åt sidan, och några ögonblick stod hon där tyst och
tvekande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
