- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
359

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mamsell Vendela gick till dörren och knackade lätt.
Stålman, rund, orakad och bister inträdde.

— Hvem.._. är... detta? stammade majorskan.

— En bekant. Han skall hjälpa mig ... Se så,
försök icke! Tjänstflickan och barnen äro bortskickade för
flera timmar. Nå, vill ni skrifva under?

Majorskan hade gått mot dörren för att kalla på
hjälp, men guvernanten och Stålman ställde sig
hindrande i hennes väg.

— Nå, vill ni skrifva under och återfå papperen?

Majorskan stirrade ömsom på brefven och ömsom

på sin lame make. Hennes motståndskraft var bruten.
Hon såg sin gamle sjuke make släpad i fängelse, hon
såg sin son vanärad och förtviflad, sig själf på ett
fattighus. Den illistiga guvernanten hade nog rätt.
Regeringen komme att konfiskera deras egendom, liksom den
gjort med flere af de andras.

— Ja, jag måste väl... skrifva under då, stönade

hon.

Hon sjönk ned på en stol vid skrifbordet. Redan
hade hon satt pennan på papperet, öfver hennes axlar
stodo mamsell Vendela och Stålman lutade i spänd
uppmärksamhet, då alla tre plötsligt ryckte till vid ljudet
af ett doft rop, som hördes bakom dem.

Mamsell Vendela såg sig om och gaf till ett anskri
af fasa.

— Spöket lefver... Majoren lefver upp igen! skrek
hon till och tappade brefpaketet.

Alla tre stirrade på majoren. Med stapplande steg,
dragen förvridna och ögonen brinnande som i vanvett,
kom den förre lame långsamt mot dem.

— Icke ... skrifva ... under! Icke ... skrifva under.
Jag går... i fängelse, hväste han.

Det var icke en mänsklig röst. Det lät som en
korps kraxande.

Mamsell Vendela och Stålman blefvo utom sig af
skräck. Den gamle såg så hemsk ut, med de långa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free