Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagarne i väg. Nu hade man hunnit till slutet af april.
Endast en vecka till — och ryssarne skulle, enligt
öfverenskommelsen, ta den starka och viktiga fästningen
i besittning.
Han stod som vanligt i sitt hörn på den längst
norrut belägna bastionen på Vargö. Hvart han än
blickade, såg han ryssarnes nyuppförda batterier. På alla
tillgängliga öar rundt omkring fästningen hade de
anlagt sådana: åt söder på det stora Skanslandet fem
batterier samt på Kungsholmen och Sandhamnslandet. I
öster på Kalfholmen, i norr på uddarne framför
Helsingfors, och på småöarne där utanför. Som med en
gördel af eld hade de omslutit Sveaborg. Visserligen
kunde deras kanoner ej mäta sig med fästningens, men
de voro tillräckliga att skrämma kommendanten och
förlama hvarje tanke på skarpt motstånd.
Hur onödigt, hur dåraktigt var det ej att en gång
ha tillåtit ryssarne besätta holmarne! Hur onödigt
stilleståndet! Hela den tankegång, som gjorde att detta
kommit till stånd, var ytterligt främmande för en man
af kapten von Schoultz läggning och karaktär.
Han skulle sannerligen icke inlåtit sig i den minsta
underhandling med ryssarne, ännu mindre gått dem till
mötes ute på isen eller sammanträffat med dem inom
fästningen. Stäng portarne och håll vakt vid kanonerna!
skulle varit hans lösen. Må sedan ha kommit hvad
som helst. Om flottan svikit och ingen undsättning
inträffat, skulle han — och för öfrigt långt dessförinnan —
ha skickat bort ur fästningen alla kvinnor, alla onyttiga
munnar, och sedan skulle han ha hållit fästningen till
sista man, till sista brödbit, till sista blodsdroppe.
Kapitulation — aldrig! Hvad betydde det att rädda några
människolif, hvad betydde månaders plågor och svält
mot att hålla Sveaborg, Finlands enda värn och sista
hopp? Om också hela landet låg i fiendens händer — så
länge den blågula flaggan svajade från Sveaborgs murar
var ännu icke allt hopp förloradt. Hur många olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
