Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skiftningar, hur många öfverraskningar och oförutsedda
händelser kunde icke inträffa under ett krig och
inträffade merendels. Ännu aldrig hade ett krig aflupit så,
som det från början beräknats. Tänk på Fredrik af
Preussens sjuåriga krig. Hvilka kastningar, hvilka
omslag! Hur förtviflad, till och med feg hade icke den
store fältherren varit i dess början! Men han
bemannade sig, bet ihop tänderna, kämpade och hoppades.
Och det gick. Så skulle man göra: aldrig förtvifla, bita
ihop tänderna, arbeta, kämpa och hoppas på Gud; och
lönen skulle komma. Omotståndligt.
Men hur hade denne Cronstedt gjort? Redan från
början räckte han djäfvulen ett enda litet finger, och
så tog denne så småningom hela handen. Allt hade
gått så fint och nätt. Å ena sidan sluga ryssar, å den
andra en samvetslös, målmedveten förrädare som
Jä-gerhorn och mellan dessa en svag, okunnig, rädd
kommendant. Jägerhorn bar skulden, Jägerhorn,
förrädaren. Utan hans ödesdigra inflytande skulle det icke
gått så hastigt, skulle kanske aldrig något stillestånd,
någon öfverenskommelse ägt rum. Jägerhorn var den
onde anden, var makten, som frätte sönder det stolta
skeppet.
Hur hade icke kapten von Schoultz i hemlighet
arbetat för att sätta litet stål i fästningens officerare, för att
väcka deras krigaranda och motståndskraft. Han hade
sökt förmå dem att sammansluta sig, döda Jägerhorn
och resa sig mot kommendanten. Men ingenstädes fann
han någon kraft, någon vilja. Allt slöare och slöare
hade öfverstar, majorer och kaptener blifvit. Endast
bland de yngre, bland några af löjtnanterna, lefde ännu
något trots, någon tro. Men de andra hade redan
gifvit allt förloradt. Finland var ju taget, hvad tjänade
det då till att längre söka hålla fästningen? För öfrigt
finge man det nog bättre i rysk än svensk tjänst. Så
resonerade de och sökte döfva sina samveten ...
Kapten von Schoultz bet ihop tänderna i vanmäktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
