Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men hvarför? utbrast kapten von Schoultz häpen.
— Ja, det är också en historia, och den visar, hur
grundligt ryssarne äfven i detta fall lurat
kommendanten.
— Hvad menar du?
— Du minns, yttrade Yreit, att när denna fega och
onödiga konvention angående stilleståndet den 7 april
afläts mellan kommendanten och ryske generalen,
skyndade sig Cronstedt att genast sända två kurirer med
underrättelse därom till hans majestät i Stockholm. Jag
tror, att han till och med var så naiv, att han nämde
något om till den ryske generalen.
— Jo, det kommer jag mycket väl ihåg, svarade
kapten von Schoultz.
—- Nåväl...
— Nåväl?
Kapten von Schoultz misstankar hade hlifvit väckta.
Han anade en ny olycka.
— Nåväl, fortfor Vreit, dessa kurirer hunno aldrig
fram — åtminstone torde de ännu icke hunnit fram
till Stockholm.
Kapten von Schoultz tvärstannade och stirrade på
kamraten. Han hade blifvit helt blek.
— Men då är det ju omöjligt att några linjeskepp
nå hit i natt, att fästningen före klockan 12 i morgon
skall kunna undsättas.
Vreit nickade.
— Som jag nyss sade: det är omöjligt. Sveaborg
är utan räddning förloradt.
Kapten von Schoultz drog ett djupt andedrag.
Sveaborg förloradt! Den starka, stolta fästningen rent af
skänkt till ryssarne — föf ingenting. Denna tanke, som
han icke velat tänka, som han på allt sätt sökt skjuta
från sig, bröt sig nu öfver honom med omotståndlig
makt.
Han sänkte hufvudet. Det var som om sorgen lagt
sig så tung öfver honom, att han icke ens förmått lyfta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
