Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3G8
blicken. Kurirerna hade icke kommit fram i tid! Ja,
så var ju allt hopp om undsättning försvunnet.
Men i kapten von Schoultz’ spänstiga själ började
åter en gnista af hopp och mod att flämta. Han
skymtade ännu en möjlighet till räddning.
Han lyfte hufvndet och såg Fabian Vreit rakt i
ögonen.
— Kanske är dock ännu icke allt förloradt,
mumlade han.
— Hvad menar du? utbrast Vreit förvånad.
Han trodde sig ha gett kaptenen dråpslaget, men
denne lefde ännu, föreföll det. Det var en intensiv själ.
Han tycktes aldrig vilja släppa hoppet.
Kapten von Schoultz teg. Den tanke, som fallit
honom in, föreföll honom själf omöjlig.
— Hvar du ännu kan finna någon utväg till
räddning, det förstår jag ej, yttrade Vreit.
— Hos kommendanten, svarade kapten v. Schoultz.
— Hos Cronstedt!
Nu var det löjtnant Vreits tur att häpen stirra på
sin vän.
— Ja, just hos Cronstedt. Han är nu vårt sista
hopp.
— Skönt hopp! Verkligen mycket att lita på.
— Du har rätt. Det är icke mycket att bygga på.
Och dock... allt kunde bli bra, om blott han hade litet
vilja inom sig.
— På hvad sätt?
— Genom att trotsa.
— Trotsa?
— Ja. Han har gjort en dumhet — stilleståndet —
han kunde nu söka reparera den genom att bryta
öf-verenskommelsen och icke uppgifva fästningen.
— Genom att icke hålla sitt gifna ord således?
— Ja, så menar jag, sade kapten von Schoultz
kärft. Hellre det, än att Finland skall lida en så stor
och oersättlig förlust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
