Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denne nickade god mening.
Allt var färdigt, sergeanterna utrustade, hästarna
framledda.
Då närmade sig »hedersadjutanten» dem.
— Ett enda glas innan ni nu ge er i väg. Jag vet
ett trefligt ställe alldeles i närheten, där vi kunna tömma
en afskedsbägare.
De båda svenskarne tyckte sig af artighet icke kunna
afslå. »Adjutanten» och ett par andra af ryssarne gick
före, sergeanterna följde efter.
— Här är det, sade han och pekade på en öppen
dörr. Gästerna först. Var så god och stig på.
Och med en inbjudande gest pekade han på
ingången.
Sergeanterna klefvo på. Ögonblicket efter slogs
dörren igen och låstes. De hade hamnat i finkan.
Bakom de gallerförsedda fönstren syntes deras
ursinniga anleten. Men utanför stodo de ryska
underofficerarne och gapskrattade.
Och där fingo Cronstedts kurirer stanna ännu en
vecka. Visserligen ledo de ingen nöd utan välplägades
på alla sätt, men ut och bort kommo de icke, förrän
det var för sent att i tid hinna fram till Stockholm.
Och under tiden gingo vi här på fästningen och
räknade dagarne, då de båda kurirerna borde ha
an-ländt till Sverige. Och redan räknade vi tiden, när
flottan skulle kunna hinna hit till undsättning.
Troligtvis ha kurirerna ännu icke i denna dag nått
fram till Stockholm. Så den saken är klar.
Vreit tystnade.
— Likt ryssarne! mumlade kapten von Schoultz.
Ljugit och bedragit ha de gjort i all sin dag.
Sannerligen att Cronstedt skulle behöfva hålla sitt en gång
gifna ord till slika. Men förmodligen gör han det.
Vreit nickade.
— Troligtvis. Lika mycket af missriktad
hederskänsla som af feghet och dumhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
