Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tog han upp sin stora silfverdosa och stoppade näsan
full med snus för att åtminstone något lugna sig och
mildra vreden.
Han styrde stegen till det hus i byn, där officerarne
brukade samlas vid måltiderna. Som han väntat, fann
han åtskiiliga i rummet, och han delgaf dem den
intressanta nyheten.
Unge Niklason, som hade föga respekt för
någonting, brast i gapskratt.
— Ja, men detta är ju utmärkt! ropade han.
Major Fihlén, hvars tankegång just icke var den
vigaste, vände sig ursinnig mot honom.
— Hvaba? .. . Utmärkt?
— Ja, praktfullt... auserordentlich! skrattade
Niklason. Ser majorn — återtog han med mera allvar
— denna generalorder är ytterst intressant... detta grepp
af hans majestät är just ett sådant där som med ens
ger klafven till en människas karaktär. Annars är
naturligtvis ordern både dum och löjlig. Men eftersom
hans majestät — fältmarskalken måtte väl inte finnas
här i närheten? — är till ytterlighet inbilsk,
högfärds-galen och dum, kan naturligtvis hans handlingar icke
vara annorlunda.
Major Fihlén nickade instämmande. Afven unge
Niklason talade bra, tyckte han.
Stel, förnäm och med den mest stupida högtidlighet
lägrad öfver sina regelbundna drag, vände sig löjtnant
Elgstjerna mot Niklason.
— Jag anser ordern vara hvarken dum eller
löjlig, sade han indignerad. Det är ju klart att sådana
instruktioner, som huru officerare böra vara klädda på
bal, äfven måste finnas. Men jag medger ...
— Du medger?
... att ordern afsändes i en något olämplig stund.
— Jaså, du medger det.
Niklason ställde sig bredbent framför honom och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
