- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
412

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och återvända från rekognosceringen med honom som
fånge, råkar han ut för en förklädd björneborgsk kapten
och får snubbor. Sannerligen man kunde taga
någonting för gifvet i krig, där de mest öfverraskande
händelser aflöste hvarandra.

— När ni återvänder till lägret, kamrat, så hälsa
officerarne från kapten Dunder och säg, att allt tycks
gå bra. Farväl!

Afskedsorden liksom lade en balsam öfver den lille
underlöjtnantens känsliga själ.

— Det skall jag göra. Jag hoppas, att vi nästa gång
måtte mötas under andra och angenämare
omständigheter.

— Det hoppas jag med. Farväl!

Kapten Dunder manade på hästen och sprängde
därifrån, tätt följd af sin trogne Jonas.

Det led mot kvällen. Redan snuddade solskifvan
vid den västra horisonten. Om ett par timmar skulle
det vara mörkt. Det gällde att innan dess kunna finna
ett passabelt och passande härberge.

Detta med kvarteret var det svåraste under ridten.
Visserligen hade de hittills alltid fått tag i ett bra sådant,
men först efter många svårigheter och icke utan faror.
Antingen hade bönderna med kvinnor och barn sprungit
till skogs och stängt stugan, i fall de på afstånd
upptäckt de två kosackerna komma trafvande mot deras
gård; eller också hände det, att någon ilsken finngubbe
lagt sig i försåt med sin laddade bössa. Mer än en
gång hade ett skott varit mottagningshälsningen, då de
sökt härberge, och en kula pipit obehagligt nära deras
hufvuden. När de blott en gång kommit in i stugan
eller lyckats tala vid bönderna, hade allt ordnat sig och
de fått både mat och sofplats. Men ögonblicken innan
detta voro alltid synnerligen riskabla.

Hittills hade dock allt gått bra och det skulle väl
göra så i kväll äfven.

Kapten Dunder undrade just, hur nattkvarteret månde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free