Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i plankorna. Kaplen Dunders och Jonas’ häst visade
tecken till oro. Men som båda höllo sina djur hårdt
om näsborrarne, hindrades dessa från att gnägga.
Ryttarne voro öfver och försvunno i skogen på
andra sidan älfven.
Skyndsamt ledde kapten Dunder och Jonas upp
hästarna, kastade sig i sadeln och sprängde bort samma
väg de kommit.
— Hoppas vi icke mera skola råka ut för ett
dylikt äfventyr, sade kaptenen, sedan de ridit en stund.
Det var då sannerligen en otur, att ryssarne skulle få
syn på oss, just då vi samtalade med den där morske
underlöjtnanten. Det är redan sent och vi ha icke tid
att söka härberge i någon bondgård. Få tillbringa
natten under bar himmel, hvilket jag nog tänker skall gå
bra. Eller hur, du Jonas?
— Det blir utmärkt. Efter återtågets förfärliga
vinternätter, kommer detta att bli som en sömn på
ejder-dun, svarade denne.
De togo af på en biväg och redo rakt in i tjocka
skogen. Snart hade kapten Dunder utsett en lämplig
plats. Med den medförda yxan fällde Jonas några unga
granar, hvilkas kvistar ordnades till en bädd i skydd af
en klipphäll. Och sedan de ätit litet ur matsäcken,
svepte de in sig i sina kappor och somnade tungt, herre
och dräng sida vid sida.
Men på vägarne söderut jagade ryssarne och letade
förgäfves efter de två besynnerliga kosackerna.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
