Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ä de en svensk?... Men hvafTör sir han ut
som en ryss? invände gumman.
— De ä för att han ej ska bli tajen. Men de dära
förstår’1 inte, mor. Ta nu fram kläderna, så får han
si på dem.
— Ä du alldeles förbanneter! Ska han ha pojkens
kläder? vojade gumman.
— Som ja säjer. Marsch, kvinna! brummade
gubben, som icke sedan fästmanstiden vågat säga något
sådant till sin äkta hälft.
Ungmor såg upp.
— Men far, icke kan han få Pikkus kläder.
— Jag måste kläda om mig för att icke falla i
rys-sarnes händer och jag ska betala er bra. Nya kläder
kan nog er man skaffa sig sedan, inföll kapten Dunder
och lade upp några silfverslantar på bordet.
Emellertid hade gubben klifvit upp på stegen till
vinden och letat reda på kläderna.
Under tiden ansatte ungmor, som lugnat sig vid
åsynen af pengarne, kaptenen med frågor om kriget.
Om kaftinen kände någon soldat, som hette Pikku Laihi
och tjänade vid Björneborgarne?
— Är det så er man heter?
— Ja.
Kapten Dunder erinrade sig verkligen en soldat vid
namn Laihi på första bataljonen. Han kom ihåg, att
han sett det namnet upptaget bland de stupade vid
Siikajoki.
Ett ögonblick stod han tyst och allvarlig och
betraktade den unga kvinna med det halfårsgamla barnet
vid bröstet. Aldrig skulle hon mera återse den långe,
blåögde, starkt byggde soldaten. Han låg nedbäddad i
sanden på Siikajokiälfvens strand, han som så många
andra af de finska gossarne.
— Nej, jag känner ingen soldat med det namnet,
svarade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
