Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfver stadens hus låg fjärden blå. Där ute
glimmade vattnet i solnedgången och hvita måsar singlade i
den klara luften.
Längre inåt land lyste stränderna ljusgröna af
nyutslagen björk och al. Fjärden smalnade till en djup
vik, som famnades af den lilla staden.
I tallskogen högst uppe på brinken låg kapten
Dunder och såg ut öfver Vasa stad. Där nere, strax ofvan
stranden, halft doldt af träd och buskar, såg han sitt
hem. Han kunde tydligt här uppifrån höjden urskilja
det lilla hvita huset med de ljusröda tegelpannorna och
de ovanligt höga skorstenarne bland alla andra små
hus och kåkar. Hvad staden föreföll honom vacker
och treflig! Han blef förvånad öfver, hur kär han
tycktes ha fått denna lilla undangömda vrå vid en vik af
Bottenhafvet. Det var som om kärleken till hustrun,
hemmet och barnen också meddelat sig till alla stadens
invånare i gemen, till husen, gatorna, klockstapeln på
kullen, magasinen vid hamnen, och han tänkte icke
längre på, hur småsinnade, skvalleraktiga, afundsamma
och fega många af de goda borgarne och deras
kvinnor voro.
Se där gick en karl öfver torget. Det var bestämdt
Matti brandvakt. Han tyckte sig se det på den
lunkande gången och på hatten.
Ett par ryttare kommo framsprängande på en gata
. . . ryssar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0424.html
