Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I skogsbrynet där uppe på höjden låg alltjämt kapten
Dunder och såg ut öfver fjärden, de klippkarga stränderna,
den lilla, täcka staden och sitt hvita hus med de hvita,
nylöfvade björkarne. Och medan vårkvällens skymning
föll som en ljusgrå, genomskinlig slöja öfver haf och
land, tänkte han på sitt hem och sin hustru.
Hur många mödor och sorger, hur många
svårigheter af alla slag hade icke detta hem kostat honom,
hade icke ställt sig hindrande i vägen, innan han
kunnat få sitt bo redt och se henne som sin maka. Men
det var nog mycket därför, hans hem nu var honom
så kärt. En annan kvinna skulle långt förut gifvit tappt,
blifvit modlös af svårigheterna och böjt sig för de
hinder, hennes släkt ställde i vägen. Ty släkten ville ej
giftermålet. Hvad den kunde göra för att skilja dem
åt, det gjorde den. Och ju fastare de två slöto sig till
hvarandra, desto envisare blef de goda anförvanternas
motstånd. Det fanns ej den uselhet, de icke hviskat
i flickans öra om hennes käraste. Fru Ärtstedt, den
lösmynta sladderkärringen, sprang med skvallret. Och
hon blef trodd, med glädje och utan kritik, äfven när
hennes lögner voro som mest bastanta. Och genast
sprungo de goda anförvanterna med de intressanta
nyheterna till Ann-Sofi! Hur kan du tycka om en sådan
karl! Han gör så och så... Och det påstås... Och
man berättar... Och det säges ... Och fru Ärtstedt vet
... hviskade de i den stackars flickans öra. Och ibland
visste hon icke hvad hon skulle tänka och tro. Ty
kapten Magnus Dunder hade under sin kadett- och
löjt-nantstid varit en svår rustibus och härjat mer än mången.
Men alla förgiftade pilar brötos af mot den blanka
sköld af renhet och lit, hvarmed den unga flickan täckt
sitt hjärta. Hon ville icke släppa sin kärlek och sitt
hopp. Ty hon trodde på sin vän — trots allt, trots
förtal, skvaller och alla sorger, som han i sin
obetänksamhet och lättsinne vållade henne. Men många tårar
vätte hennes hvita kudde och mången ovisshetens natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
