- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
432

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han skakade hand med syster Klara och hela
familjen återtog sina platser kring matbordet.

Kaptenen såg sig omkring. Allt var sig likt som
då han lämnat det för ett halft år sedan. Det föreföll
honom nästan som om han aldrig varit borta.

Genom fönstren kunde han se träden i sin
trädgård och en flik af fjärden.

— Vi måste rulla ned gardinerna. Någon kunde
se in. De ryssar som finnas kvar i staden kunde få
veta att jag är här och det vore ej bra.

Syster Klara reste sig och dx-og ned gardinerna.
Och nu kände man sig lugnare och mera ostörda.

Fiån köket hördes buller och rop och strax därpå
kom tjocka Stina, köksan, inrusande i salen.

— Det står en främmande kaid i tamburen, yttrade
hon häftigt — en otäck karl ... han är visst inte fullt
klok ... på allt hvad jag säger, svarar han endast med
ett dumt flin och inte vill han gå sin väg och ... Nej,
du min skapare... kaftin!

Stina hade fått syn på husbonden och genast känt
igen honom.

— Jo, det är din husbonde, som kommit hem på
några dagar. Men — hör nu på hvad jag säger, Stina
— du må icke för någon människa nämna ett ord
härom. Ty få ryssarne veta, att jag finns här, blir jag
häktad och skjuten. Och det vill du väl icke skall hända
din husbonde.

— Nä, Gu’ bevare mig! mumlade köksan.

— Alltså: Tiga som muren! Icke ett ord, icke den
ringaste antydan till de andra pigorna eller någon af
drängarne.

— Jag skall vara tyst, bedyrade Stina.

— Godt! Du vet hvad det gäller.

Stina stod där grofväxt, bredaxlad, köksröd i
ansiktet och stiri-ade på kaptenen, som nu i hennes ögon
fått ett alldeles särskildt skimmer af intresse på grund

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free