Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af den omständigheten, att han när som hälst kunde
bli häktad och nedskjuten.
Men plötsligt slog hon ihop händerna och utbrast:
— Jösses! Jag har ju alldeles glömt bort den
otäcka karlen i tamburen. Nu kanske han har stulit
både kläder och mat och gett sig af. Jag tyckte nästan,
jag, att han såg ut som en gemen tjuf.
— Ge tjufven en tallrik mat i köket, sade kapten
Dunder.
— Hä?
Stina gapade.
. . . Och sköt om honom på bästa vis.
Stinas små grisgrå ögon stodo stilla af undran.
— Kanske . . . kapten . . . känner honom?
— Det är min kalfaktor och mycket hygglig pojke
. . . Men akta dig för att bli kär i honom; då
vidbränner du maten.
— Kär! . . . Ppfui! fnyste Stina, svängde på den
breda gumpen och svepte ut ur rummet med en
själfmedveten, härsklysten köksas hela mastiga värdighet.
Och strax därpå hördes skratt och muntert glam
från köket. Det var Jonas, som pröfvade sina
lägerkvickheter på Stina.
Måltiden var slut och man reste sig från bordet.
Förnöjd och innerligt belåten gick kapten Dunder
omkring i sitt gamla hem. Här var lugnet och trefnaden.
Här stämde allt hans sinne i ljus dur. Här hade han
sitt rotfäste och den mylla, ur hvilken hans själ
hämtade sin styrka.
Och i känslan af glädje och välbefinnande böjde
sig kaptenen ned, tog Annikas armar och började dansa
rundt med henne.
Men Annikan var mycket liten och kaptenen
mycket stor. Han fick kröka ryggen djupt för att dansa
med lillan.
Då hördes ett ljud som af bristande tyg och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
