- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
434

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

detsamma gaf Kalle till ett illtjut af skratt. Från
Ann-Sofi och syster Klara kom ett stilla fnitter.

Kapten Dunder släppte Annikan och vände sig om.

— Hvad är det, I han så roligt åt?

— Böxera! skrattade Kalle.

— Hva för någe?

— Böxera . . . sprack på pappa! skrek Kalle
öfverförtjust.

Kapten Dunder kände efter. Perkelä! Den trånga
bonddräkten, som han lånat, tålde icke vid för djupa
bugningar. Om plagget tillhört en hofdräkt, hade
missödet nog aldrig inträffat.

— Hysch! Hysch! . . . Inte skrika så. Folk kan
undra hvad vi ha för oss, varnade kaptenen sin
uppsluppne son.

Och Kalle satte båda händerna för munnen för att
kväfva skrattet, hvilket endast delvis lyckades honom.
Bröstet arbetade och den lilla magen guppade och han
måste kasta sig framstupa i soffhörnet och borra näsan
djupt ned i kudden för att kväfva explosionen.

Men hans pappa kastade af rock och väst.

— Jag vill icke ha de här trånga bondkläderna
längre, sade han och gick in i sängkammaren för att
taga på sig sin gamla nattrock.

Salsklockans visare hade lupit långt förbi den timme,
då man brukade gå till sängs. Och i mammans knä
satt Annikan och nickade. Barnen lades, syster Klara
gick in i sitt rum och snart därpå släcktes ljuset i
kapten Dunders sängkammare.

Men i sin fållbänk låg den mulliga Stina och vred
sig och tänkte på soldaten Jonas Trygg, som till sin
stora förlägenhet blifvit förlagd till ett af gästrummen.
Och hon suckade och mumlade:

— Det var då en för obegripeligt lustig karl. Och
så vacker se’n. Och sickna hårda näfvar han hade!

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free