- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
438

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liksom de lätt gjort med så många andra präster, fingo
de svar på tal.

Först hade prosten blifvit antastad af några
berusade ryska soldater. Litet ryska kunde han, vred var
han och i stället för att ödmjukt be herrar soldater om
förbarmande, tog sig den gamle tinnen för att ge dessa
representanter af herrar segrare en så grundlig
upp-sträckning, en så ordentlig nedskällning, att de
omtöcknade soldaterna stodo där stumma, förlägna och lomade
af, mumlande en slags ursäkt för sin framfusighet.

Ett par ryska officerare åsågo händelsen och det
var icke utan att gubbens kärfsäkra uppträdande
imponerade på dem.

När sedan den gamle prosten framfördes för att
aflägga trohetseden till kejsaren, rätade han på sin långa,
magra lekamen, höjde det mäktiga hufvudet och såg
ryske generalen rakt i ögonen.

— Gammal är jag och har lefvat nog, sade han
med fast stämma. En gång har jag svurit trohetsed
till hans majestät konung Gustaf Adolf och ingen
annan än konungen eller döden kan lösa denna eds kraft.
Jag ämnar icke svära någon mera ...

Det blänkte till i generalens ögon. Han vinkade på
ett par soldater.

— Grip mannen och gif honom tjugu knut!

Det gick en skälfning öfver den gamle mannens
kropp. Så trädde han några steg närmare generalen.

— Välan! sade han. Gör med mig hvad I viljen.
Jag är en gammal man, färdig att nedstiga i grafven,
och min kropp kan väl ej härda ut mycket till. Jag
dör gärna för mitt land och min kung, min ed och
mina plikter trogen. Men svära eder kejsare trohet. ..
det gör jag ej.

Och den gamle prosten stod där så fast, så lugn, så
bjudande vördnad och ro, att den ryske generalen
skämdes och lät befallningen återgå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free