Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Svår terräng! .. . Ja, alltid har man något att
skylla på.
Adlercreutz bet sig i läppen. Han hade ett kärft
svar på tungan just angående att »skylla på något».
Men han betänkte sig i tid. Hans excellens var dock
chefen som hade makten och kunde hvilket ögonblick
som helst afsätta honom från posten som sin närmaste
man. Och det ville han ej riskera.
Men i sitt stilla och godmodiga sinne tänkte han
på en viss person, som alltid, då en rörelse försenats,
haft något att skylla på. Hvad allt hade ej hans
excellens vid olika tillfällen tillgripit som ursäkt och
förklaring för sin långsamhet, sin obeslutsamhet, sin
bekvämlighet, sin rädsla, sin motvilja för snabb handling, för
djärf attack? Än hade det varit för kallt, än för hett,
än för dåliga vägar, än brödbakning, förråden i
Uleå-borg måste skyddas, fiendens öfvermakt — som visat
sig icke existera — var för stor, man måste invänta
förstärkningar från Sverige, än var det det, än det.
Och så hade man i veckor stått och stampat på samma
fläck och låtit en dyrbar tid och oåterkalleliga tillfällen
till framgång gå förlorade — då allt i själfva verket
endast berott på hans excellens’ fasa för ett raskt
beslut och en snabb handling.
Adlercreutz tänkte sig den nu häcklade Döbeln i
samma situationen med sin trupp som fältmarskalken
varit. Hur annorlunda skulle icke den lille hetsige
mannen, som nu af någon oförklarlig anledning för första
gången dröjde med angreppet, då betett sig.
Han hade sannerligen ej låtit sin armé, såsom hans
excellens med god smak gjort, efter tvänne lysande
segrar ligga för fäfot i sex veckors tid. Nej,
ögonblick-tigen, natten efter slagen skulle han förföljt och ej
hvi-lat, förrän han drifvit fienden långt söderut.
Och nu gaf sig denne bekväme och rädde excellens
till att häckla en tapper man. Och detta måste man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
