Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fanns någon dylik del af majorens jämntjocka påkar
till ben — den steg honom till knäna. Slutligen stod
han där som ett stilla träd på en öfversvämmad äng,
sakta vaggande för vinden.
Han såg sig omkring. Där plumsade hans soldater
i grupper förbi honom, mången vändande på hufvudet
och undrande, hvarför majoren just nu tog sig en
hvilo-stund.
Han försökte gå vidare. Omöjligt.
Då måste majoren ge hals.
Korpral Olagus och Mattsen märkte fenomenet.
— Nu sitter han fast igen. Vi måste hjälp’an, sade
korpralen och knuffade Matts i sidan.
— Precis som under den märkeliga reträtten i
Sii-kajokistriden.
— Precis. Väl att vi nu ha fienden framför oss
och icke efter.
De vadade fram, fingo ett stadigt grepp under
majorens armar och förde honom till ett någorlunda
fram-trängligt ställe.
Och marschen gick. Ännu några timmar. I samma
svåra terräng.
Klockan led mot fem. Ännu intet slut på skogen
och morasen.
— Tror du vi hinna fram till älfven om en timma?
vände sig Döbeln till vägvisaren, en gammal finngubbe
med tämligen slött utseende.
Denne kastade en skygg blick på den barske
öf-versten.
— Jag ... jag, stammade han.
— Nå? Sjung ut!
— Jag vet icke riktigt.
— Vet du icke. Du skulle ju visa oss vägen och
lofvade att vi säkert skulle vara framme vid Ny Karleby
i gryningen.
— Jag har visst tappat bort mig, mumlade gubben.
— Hvaba?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
