- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
476

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I detsamma nådde en major och ett par kaptener
ut i vattnet.

— Det duger ej att öfversten försöker vada öfver.
Älfven är för djup, för strid. Låt några af karlarne
simma öfver och hämta båtarne.

— Hvilka båtar?

Döbeln lät blicken glida utefter den motsatta
stranden.

— Där!

Majoren pekade på ett ställe en hit längre uppåt
floden. Döbeln såg ditåt och upptäckte några båtar
ligga uppdragna på stranden. Stället skymdes af en
löfdunge från stadssidan och var knappast inom
synhåll för fienden. Ännu hade denna ej börjat attackera
de på stranden stående björneborgarne. Förmodligen
hade deras batterier blifvit sönderskjutna och tystade.
Kanske en öfvergång försöktes längre nedåt älfven, och
ryssarne hade tillräckligt bestyr med att mota där, föga
manstarka som de sannolikt voro. Dessutom befunno
sig björneborgarne ett godt stycke ofvan staden, och
krutröken, som hvälfde öfver stränderna, dolde
stundtals deras skaror för fienden.

— Hvem simmar öfver? ropade Döbeln.

— Jag!... Jag!...

Långe Andreas, Heikki och ett par till sprungo tram.

— I väg då!

Som plumsande änder kastade de sig i vattnet och
började simma mot andra stranden.

Döbeln, officerarne och alla karlarne följde dem
med blicken.

An en gång svor han inom sig öfver den gamle,
slöe vägvisaren, som fört honom fel, öfver sin egen
lätt-trogenhet, öfver Adlercreutz’ missnöje och öfver de
oförskämda ryssarne, som bränt bron, så att man icke
kunde komma öfver.

Hur mycken tid gick icke förlorad, hur många
präktiga karlar offrades icke i onödan, hur mycket ri-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0476.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free