- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
490

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kapten Dunder fortsatte:

— Jag blef införd i rummet, strax sedan ett par
högre officerare, jag tror general Toll och grefve Piper,
haft audiens. Framför mig stod hans majestät iförd en
enradig, blå rock med blanka knappar, tillknäppt ända
upp till hakan, som nästan doldes af en styf, svart
läderhalsduk. På fotterna hade han ett par ofantliga
stöllar. Ena handen, klädd med en stor, gul
kraghandske, stödde han martialiskt på höften, den andra
hvilade på fästet till en oerhördt lång och tung
hugg-värja. Det var helt enkelt hjältekonungens egna burna
uniform, som hans majestät låtit hämta upp från
museet och iklädt sig.

Kapten Gyllenbåga och adjutanten stirrade på sin

chef.

— Är kungen galen? utbrast Gyllanbäga.

— Tja! Betänkligt ser det ut, svarade kapten
Dunder. Nå, iförd denna krigiska skrud mottog mig alltså
kungen. Han stod där framför skrifbordet stel och
butter, som han merendels lär vara, med den tjocka
underläppen skjutande ut som på en trumpen pilt och
stirrande på mig med sina stora, blå, fullkomligt
uttryckslösa ögon. Förmodligen trodde han sig se högst
martialisk och vördnadsbjudande ut. Men sanningen
att säga föreföll han mig enbart fåraktig och löjlig.

Jag hälsade så ceremoniellt som man är skyldig
monarken och framlämnade depescherna. Mekaniskt
tog han emot dem.

Icke ett ord. Stel och frånstötande stod han
alltjämt framför mig i den berömda karolinska dräkten.
Jag fick ett ord på tungan: stupid. Det var det intryck
han framför allt gjorde: stupid.

Och så stodo vi där, majestätet och undersåten,
kungen som har ansvaret för landets väl och officeren,
som kommit med underrättelser från kriget, stirrande
på hvarandra likt två dumma tuppar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free