- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
492

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men hans majestät såg mig icke i ansiktet. Hans
blick föll nedåt på något i min uniform.

Det stupida uttrycket i de stora, kupiga ögonen
mörknade, pannan rynkades och underläppen sköts än
mera ut.

— Så där ja! Nu har hans majestät blifvit ond,
tänkte jag. Öfver hvad? Jag kunde icke utfundera det.

Han sträckte fram handen och fingrade på min rock.

— Uniformen är icke reglementsenlig. Kapten har
glömt att knäppa en knapp, sade han i kärf,
missnöjd ton.

Jag tror jag gapade af förvåning.

Här kommer en officer från ett fälttåg, hvars
strider gå ut på att rädda en tredjedel af landet, den
förnämsta fästningen, en af de starkaste i världen, har
genom feghet och förräderi gått förlorad, armén har
under vintern och våren utstått de svåraste strapatser,
slagit fienden i tvänne bataljer, dessemellan tack vare högste
befälhafvarens strategiska snille företagit något
egendomliga manövrer, en mängd svenska män ha stupat eller
lemlästats för kung och fosterland, och när så hans
majestät träffar en af dem, som deltagit i detta krig och
har att lämna underrättelser därifrån, är hans första
tanke: Min herre, ni har glömt att knäppa en knapp.
... Man kan bli ledsen för mindre.

Kapten Gyllenbåga, en gammal, något bekväm och
likgiltig officer, hade med stigande intresse åhört
kaptenens skildring af audiensen. Adjutanten satt stel af
häpnad.

— Det är som jag tänkt: majestätet är tokigt,
mumlade Gyllenbåga.

Dunder nickade.

— Kungens anmärkning verkade så mycket mera
abrupt i följd af den dräkt, han bar. Osökt kom den
tanken för mig, hur den man, hvars’ uniform han tagit
på sig, i ett slikt fall skulle mottagit en officer. Karl
XII var sannerligen icke den som i främsta rummet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free