- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
493

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och uteslutande hade tankarne riktade på soldatens
reg-lementsenliga dräkt.

Hur intresserad skulle icke krigarkungen frågat efter
episoder från striderna, marscherna, manövrerna, efter
särskilda regementens, troppars uppförande, efter
bekanta officerare, soldater. Kartorna skulle kommit fram,
attacker och försvar hade blifvit nämda, en plan af de
närmaste krigsrörelserna kanske blifvit utvecklad.

Men hos hans majestät Gustaf Adolf fanns af allt
detta intet. Endast en högdragen anmärkning: kaptenens
uniform är icke reglementsenlig. Ni har glömt knäppa
en knapp.

... Nå, jag knäppte till knappen, fortsatte kapten
Dunder, och tänkte att frågorna nu skulle begynna.

Jo, vackert!

Sedan hans majestät ännu en gång inspekterat min
uniform och nu förmodligen funnit den i behörig
ordning, lade han portföljen med depescherna på bordet.

— Hvad? Läste han dem icke genast? utbrast
kapten Gyllcnbåga.

— Visst icke. Därmed fick anstå. Troligtvis hade
hans majestät viktigare saker i tankarne. Ty plötsligt
började han med stora steg gå fram och tillbaka i
rummet, rak, stel, butter, ungefär som en missnöjd soldat
på post.

De stora stöflarne klampade i golftiljorna, den
ofantliga huggvärjan spretade rakt bakut och stötte i
vänd-ningarne mot möbler och väggar, läderhalsduken
stramade, så kungen tydligen hade svårt att andas och
blodet stockades i hufvudet, de stora kraghandskarne höllo
på att halka af händerna — icke ett ord yttrade hans
majestät, endast klampade på, fram och tillbaka, fram
och tillbaka, stel, högtidlig, uppblåst af inbilskhet,
högfärd och dumhet, likt en burrig tupp.

Slutligen började jag finna denna envisa tystnad
och egendomliga uppvisning i paradmarsch alltför
besvärande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0493.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free