- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
508

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag väl vara i stånd att finna. Och så grep jag åter till
hackan och spaden.

Hela dagen arbetade jag som en daglönare, hackade
och högg, knackade på klipporna, slogs med enris och
tallrötter för att finna ingången till någon röfvarehåla.
Men förgäfves.

Slutligen mot kvällningen slängde jag hackan
förargad ifrån mig i ett snår.

Hackan försvann och strax därpå hörde jag ett doft
slag som inifrån jorden.

Det gick en ilning genom mig. Hade hackan
kanske af en slump fallit ned i en håla, som undgått mitt
sökande.

Jag betraktade stället, där den försvunnit. Marken
föreföll slät, täckt af enris och ljung. Här hade det
icke fallit mig in att leta.

Meti knappt hade jag med en käpp böjt undan
snåren, förrän jag fick se en fördjupning i marken.

Nu började jag arbeta med feberaktig ifver. Jag
högg undan rötterna och grenarne. Öppningen vidgade
sig och snart märkte jag, att jag verkligen befann mig
vid ingången till en större håla.

Nu upphörde jag att hugga undan rötter och snår
för att icke öppningen alltför lätt skulle kunna
upptäckas och steg försiktigt ned.

Snart nådde jag botten, där hackan fallit. Jag stod
nu till midjan i gropen och trodde mig icke kunna
komma längre.

— En lika liten och usel håla som de andra, tänkte
jag och böjde mig ned för att taga upp hackan.

Men då märkte jag till min häpnad att hålan
fortsattes i en trång gång längre inåt.

— Kanske det ändå är en sjöröfvarhåla med gömda
skatter, undrade jag och skyndade upp för att i stugan
hämta en lykta, med hvilken jag kunde fortsätta mina
spaningar.

— Var det verkligen en grotta med plundradt gods?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0508.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free