- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
510

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till den pockande känslan — i synnerhet när han ibland
längtade efter en stark och välbrygd punschbål. Hvad
kunde återhålla honom då? Intet. Trots att det
stundom vid sådana tillfällen kunde se konstigt nog ut att
få ihop de nödvändiga vännerna och ingredienserna,
intrigerade han och laborerade och släppte icke taget.
Det var som om någonting drefve honom framåt.
Acku-rat. Ack ja, hur väl kände han icke till den pockande
känslan.

Han tömde de sista dropparne i sitt vinglas och
skådade filosofiskt ned i glasets tomhet. Han försökte
en snegling till kapten Dunder, men denne satt och
iakttog på ett egendomligt forskande sätt några af
manskapet, som sutto framme i fören, och han märkte ej
kaptenens trånad.

— Ni kröp alltså, sade kapten Gyllenbåga med sin
något dästa basröst.

— Som en ödla i jorden, fortsatte adjutanten.

— Utan att fastna?

— Utan att fastna. Jag hade emellertid icke krupit
många fot, förrän jag märkte att gången vidgade sig,
blef bredare, högre, och snart kunde jag resa på mig
och gå på huk.

Jag lyste med lyktan. Ljuset var klent, skenet matt
och jag såg endast ett par fot af hålan i sänder. Men
så mycket märkte jag likvisst, att jag nu befann mig i
gångens slutkammare. Rundt omkring mig mörk och
fuktig bergvägg. Jag kunde icke komma längre.

Från taket och väggarne lät jag skenet falla på
botten. Då såg jag någonting, som kom hjärtat att hoppa
till af glädje.

— Skatten? inföll kapten Gyllenbåga häftigt och
hans vattenblå klotögon stodo stilla af nyfiket intresse.

Äfven kapten Dunder lystrade till, drog blicken bort
från manskapet i fören och betraktade sin adjutant.

— Fann löjtnanten verkligen en skatt? upprepade
kapten Gyllenbåga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free