- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
518

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han såg att det icke var långt från gråten.

— Jag är ledsen, kapten Dunder, om jag vållat er
obehag och ber er därför om ursäkt. Förlåt mig! Men
jag måste tillbaka till Finland och hade ingen annan
utväg. Jag fick veta att detta fartyg skulle afgå till Vasa
och smög mig ombord tillsammans med soldaterna.
Jag visste icke att ni var här.

Fröken Elsas ögon fylldes af tårar. Kaptenen märkte
att en allvarlig sorg tryckte hennes unga hröst. Det
var nog mycket annat än det obehag hon vållat honom.
Och hans medlidsamma hjärta veknade.

— Nå, nå, vi få väl försöka att klara upp det,
brummade han. Kanske kan ni hevara hemligheten om ert
kön, till dess vi komma till Vasa, och då är föga skada
skedd. Men det säger jag er, att om jag upptäckt er,
medan vi ännu befunno oss i skärgården, hade ni
blif-vit landsatt på närmaste holme. Nu kan ni skatta er
lycklig att vi äro långt ute på hafvet och ni får alltså
följa med till Vasa.

— Jag tackar er, kapten Dunder, af uppriktigaste
hjärta. Ni vet icke, hur stor tjänst ni därmed gör mig.

— Åhjo, jag kan väl ana det, yttrade kaptenen
leende. Ni vill prompt träffa er fästman, det förstår jag.
Och jag skall icke vara den som skiljer er åt. Men
tror ni verkligen att ni till dess skall kunna dölja ert
kön? Misstänker ingen af soldaterna att ni är en flicka?

— Icke det ringaste. De tro att jag är en pojke,
liksom de, och jag kan för öfrigt antaga sätt och
fasoner, så att de ej skola ana något. Det värsta är med
rösten, tillade hon leende, men den försöker jag göra
så grof som möjligt.. Och det lyckas rätt hra.

— Säg mig, fröken Elsa — kaptenen bjöd henne
sitta ned — hur kom det sig att ni i höstas blef skickad
öfver till Vasa?

— Åh, det är en lång historia.

— Den skulle intressera mig att höra.

I den trånga kajutan sutto kapten Dunder och den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0518.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free