- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
521

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

forne tölpige bondpojken, som genom seghet, födgeni
och kryperi kraflat sig fram till det feta prostgället, mer
än allt annat.

Men egendomligt nog gjorde alla dessa dygder
ingen som helst effekt på ung Elsa.

Prosten höll dundrande förmaningar,
uppbyggelse-tal och stratfpredikningar för sin obstinata dotter.
Omöjligt. Hon var värre än den suraste kyrkkärring.
Ingenting bet på henne, hvarken böner, befallningar eller
förståndsfrågor. Och hvilka svar hon kunde ge. Nog
kunde han själf ibland vara grof i truten, men flickan
var nästan värre.

— Jag vill inte ha den där stelbenta, grinande,
till-gjorda apan, skrek hon. Jag vill inte ha’n, vore han
så femti gånger adligare och rikare.

Att tala så om en adlig kapten och rik godsägare,
det var ju hädelse.

Men ännu ursinnigare blef prosten, då flickan strax
därpå med tårade ögon hviskade:

— Ragnar!... Ragnar!

Då slog prostfar sin håriga näfve på den flottiga
bibelpärmen och svor på att hon aldrig mera skulle få
träffa den där fattiglappen Ragnar Gran, utan hon skulle
klifva i brudesäng med kapten Plommonhielm och blifva
härskarinna på hans gård, och därmed basta.

Och flickan kördes ut, prosten tog sig en skänksup
för att lugna sig, och ung Elsa sprang upp på sin
kammare och kastade sig hufvudstupa i sängen att gråta
och sucka efter sin Ragnar.

Så stod saken, då prosten på hösten före krigets
utbrott lyckades utspana att hans dotter, som alltjämt
var lika obstinat och omedgörlig gentemot den adlige
kaptenen, fortfarande underhöll förbindelse med den
fattige fänriken och att denne en tid vistats i trakten
och där sammanträffat med Elsa.

Och vördig prosten svor och bannade värre än
under en helvetespredikan i kyrkan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0521.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free